Moa

Ja, min kära bil är pajj. Totalt pajj. Den var inte pajj innan jag besiktade den. När jag åkte från besiktinigen var den pajj. Allt gick bra på besiktningen. Fick dock en sån där ”bra att veta” notis om att drivaxel nånting nånting var lite sleten. Frågade om det var något jag skulle oroa mig för nu. Fick svaret att det inte var det så länge den inte börja knacka när jag körde i en stor cirkel. Bra tänkte jag.

Första rondellen på väg till Örebro ” knack knack knack” . Hör jag i syne? Har jag blivit tokig? På motorvägen började hela bilen skaka hej villt. Är jag bara nojjig och inbillar mig detta? Svänger av motorvägen och ”knack knack KnACK! KnACK! BRAK BRAK BRAAAAAK! Whaaaat? Nästa sväng och ratten börjar göra motstånd hejvillt åt andra hållet! Lyckas på något sätt ta mig till min bror. Får ringa första bästa verkstad och in med min gröna fara på reperation. Drivaxel saken nånting nånting är helt av/nånting. Konstigt! Jag som inte skulle behöva oroa mig på ett tag och så pajjar axelsaken 1 min efter besiktningen. Har mina misstankar om att besiktningsmänniskan hackade sönder min drivaxel. Men det är ju typiskt mig och min otur så kan mycket väl faktiskt vara så att bilen bestämmer sig för att pajja bara för att jag enbart vill använda den två veckor till.

Kalaset kommer kosta tusentalskronor och jag är bitter.

I'm gonna glue your feets to the earth for a while

You need to get rid off your ugly fake smile

you need to be pulled down and get stuck for a while

You need to get rid of that terrible smile

Jag har alltid vart väldigt negativ till att köpa en mobil för flera tusen kronor. Fnyst åt övriga världen och vart väldigt nöjd med min tegelsten som faktiskt har snake. Har försökt förtränga mina tankar att jag vart hemligt nyfiken på det här med Iphone. Inte velat erkänna mitt intresse. Flera tusen för en mobil? Går ju inte!

Uttryckte mina känslor för Sarah häromdagen. Mumlade något om att jag funderar på att köpa en iphone. Sarah skriker något i stil med ”Äntligen!!!” Samtidigt som hon springer till hallen och slänger på sig sin jacka säger hon ”vi åker till marieberg nu och köper en… du behöver faktiskt en i London”. Sagt och gjort. Jag köpte en Iphone! Minuten innan jag drog kortet och signade kontraktet så ringde jag och rådfrågade min kloka bror. ”är på mariberg och ska köpa en iphone” ” nej förfaan!!! Du kommer ju tappa bort den på en vecka!”. ”men danne ja har ju inte tappat bort nått nästan på ett helt år i Australien, tror faktiskt jag har vuxit upp lite gällande borttappning” ” nej moa både du och jag vet att du bara haft tur”.

Så jag köpte en iphone. Och jag är kär. Jag känner nästan att iphonen är min andra hälft. Vi har väntat på varandra i år och dar och nu äntligen har vi sammanförts i ett oändligt lyckligt förhållande. För alla jag träffat i helgen har jag stolt slängt upp min iphone i deras ansikte visat den. Som om den är speciellare än alla andras. Jag och min Iphone hör ihop. Vi är som gjorde för varandra. Jag är kär.

Jag & min Iphone

En vanlig dag i familjen Åkessons liv:

Ska hämta min kära far på arlanda som vart i Ungern på biljardtävling. Kan ju inte vara så svårt tänkte jag? Inga problem upp till arlanda, planet anländer 14.05 och jag är där 13.40 lagom att hitta parkering och rätt terminal. Slår mig ner på terminal 5 och väntar. Och  väntar… och väntar… efter en timma då ingen pappa synts till så börjar jag bli fundersam. Frankfurt 14.05 – det ser ju lite konstigt ut. Frågar infogubben och han skrattar lite åt mig och säger att "Ungernfolket anlände på terminal 2, höhöhö". inte ett dugg kul enligt mig. Tar en löprunda tillbaks till bilen och glider till terminal 2 och hoppas på att pappa stått still och väntat.

Trodde ju såklart fel. Pappa har promenerat vidare och börjat leta efter mig på andra terminaler. Hans mobil var död. Efter ytterligare 1 timma så hittar vi varandra och beger oss hem. Berättar för att det är dåligt med bensin sen somnar jag. Vaknar upp av svordomar från min pappa och en hackande bil… hackar oss av motorvägen och får bensinstopp. Fan. Pappa tar en promenad till en bensinmack som är stängd. Fan. Pappa ställer sig utanför bilen och försöker få någon diesel bil att stanna. Ingen stannar, jag skulle inte heller stanna för en stor stark karl som pappa. Ger upp och ringer taxi. Ingen lycka. Jag ställer mig istället utanför och försöker få bilar att stanna. En liten blond tjej måste dom väl stanna för?

Javisst, ett snällt gammalt par erbjuder oss skjuts till Köping och tillbaka. WOHO tillbaks till bilen och segerdans är i full gång. Pappa säger nått i stil med ”där ser du Moa allt löser sig”. I med bensindunken i bilen. Bilen startar ändå inte. Inser att vi ha något läskig läckande sörja från bilen. Fan. Då ringer vi väl Åsa då så får hon hämta oss. Precis då så hör jag ingabatterierkvarljudet från min mobil. Fort som fan iväg med ett sms till Åsa i stil med ”1 mil utanför Köping, motorväg, fel på bil, KOM DIT!”. Sen dog mobilen… väntar… blir mörkt… vi löser korsord och känner oss helt utsatta utan mobil och bil och med mörker. En bil kommer. Åsa kom och vi var räddade! 4 timmar för senade hem. äventyr.

Idag fyller pappa år! GRATTIS!