Karatesparkar & huggorm
Vandrade runt Dovra sjöar ett par timmar med familjen i tisdags. När vi gick på den snåriga, slingriga stigen så var huggormar ett stort samtalsämne. Pappa tog täten och förklarade, samtidigt som han gjorde karatesparkar mot buskar, att han minsann skulle upptäcka huggormen innan vi hann blinka. Med hjälp av sina karatesparkar och Ludde skulle han även rädda familjen vid en eventuell attack.
Slutet på den långa vandringen sätter jag ner foten PRECIS bredvid just en huggorm. Karatepappa och blåsta Ludde hade inte ens sett eller nosat sig till den 30 cm långa besten utan bara gått förbi. Jag skriker och hoppar och Frida slängde sig upp på Åsas rygg och krävde gråtandes att hon skulle springa. Pappa reagerar genom att kasta en pinne i marken i ett tappert försök att skrämma bort den så att Åsa och Frida slapp gå förbi den. Han dödförklarade tillslut den fullt levande ormen & dom tvingades gå förbi. Stackars Frida fick nog men för livet. Hon var i chock. Hon kommer aldrig mer vilja följa med. Och stackars orm. Fyra galna jättar hoppar och skriker runt den när den ligger & solar lite gött
Kommentarer
Trackback
