Man ska leva ut sina drömmar
I lördags vaknade jag upp nervös. Pirr i magen. Skräckblandad förtjusning. Bittersweetkänslan. Vad hade jag gett mig in på? Spela fotbollsmatch med 15 stora starka karlar. Det. Har ju inte spelat fotboll på två år! Men ok skitsamma, bryta ett ben eller två är ju inte jordens undergång. Det gick ok för mig och jag hade sjukt kul. Men oj vad vilken smärta till träningsvärk jag har haft. När en Karl joggar lite lätt måste jag kuta. Jag som redan är långsam när jag möter tjejer. Aj. Inte sån här härligt "jag-vet-att-jag-gjort-nått-bra-träningsvärk" utan "måste-lyfta-upp-benet-för-hand-när-jag-ska-knyta-skorna-smärta". Efter ett tag höll jag på att flåsa sönder så jag ställde mig i målet en stund. Inget bra beslut. Har ett stort runt bollmärke av blåmärken på vardera lår. Blev stämplad så min nagel är snart svart. Och ser ut som jag skitigt på mig när jag går från träningsvärken. Ändå så tog dom det "lugnt" med mig i närkamper. Dom ville att jag skulle börja komma ner varje lördag. Ska skaffa mig någon slags hockey utrustning först. Eller iaf benskydd.
xx
