Moa

Jag har övervunnit min dykarrädsla som jag fick i australien när ja stötte på ett gäng hajjar & hade öronproblem. Bestämde mig att nu får det vara nog på rädslan. Jag är ju på världens finaste dykö & ja är fegis. Boka in två fundives. Hade JÄTTEproblem med öronen.

Normalt brukar man känna ett tryck på örona när man går ner. Så då går man upp lite, håller för näsan & blåser, sen släpper det. Men redan en meter under ytan kändes det som om någon stoppa en kniv i högerörat. Min instruktör Ems var grym. Vi tog det ASsakta och klev upp en decimeter och ner, sen upp och ner och så vidare i en evighet.. Tills det släppte! Så skönt! Gjorde ett underbart dyk på 18 meter djup, såg massa coola färgglada ting och fiskar och 45 min senare var det dags att börja stiga upp.

På 5 meters djup måste man göra ett safetystop i tre minuter för att man ska få ut luftbubblor i kroppen och inte få dykarsjuka. Om man bara stiger upp där i panik så kan det vara jättefarligt. HÄR på safetystoppen när jag inte får stiga upp och fixa örona så får ja sånna jävla öronproblem så det kändes som tre knivar stacks in i BÅDA örona. Panik. Får kontakt med Madde som tränar till divemaster och signalerar "jag-typ-dör-nu-för-mina-öron-dödar-mig-pain-tecknet" madde försöker få mig att blåsa i näsan, vicka på käken, vrida på huvudet, men inget hjälpte. Vid ett tillfälle fick hon dra ner mig i benet för jag försökte i panik ta mig upp högre. Hon signalera andas-tecknet och fortsatte försöka lugna mig. Sen fick vi äntligen kliva upp och det släppte.

Ingen bra start. Ems förklara att man får det här onda på ett visst djup för att det är som mest tryck där. Eller nått.

Men grejen är att efter det här dyket så kände jag mig ändå lugn att göra fler dyk för instruktörerna var så grymma med att fixa det när ja fick ont.

Så ja boka två morgondyk. Samlades 6.30 och var i havet runt 8 för att dyka runt shark island och leta efter bullsharks. Tänkte att när ja ändå jobbar med jag-kanske-får-ont-i-örona-rädslan så kan ja ju lika gärna försöka komma över hajrädslan. Nerstigningen och uppstigningen gick jättebra med örona och vi såg (tyvärr) inga hajar för det var så starka strömmar under vattnet så vi kunde inte simma dit dom brukar hänga.

Så himla skönt att jag tar tag i det här nu! För dyka är nog det häftigaste man kan göra. Jag funderar på att boka in mig på en advancedkurs så att jag får lära mig mer och gå ner på 30 m djup. Får se :)

Älskar livet här. Har redan seperationsångest från mitt underbara järngäng. Men roliga är att alla ska i olika omgångar resa till sydney så jag kommer få träffa dom snart igen.

Fortfarande ingen sol. Mest moln. Men gör inget. Saknar er där hemma!