Moa

fem av sju dagar i veckan när jag ska iväg på morgonen så kommer jag på sju minuter försent att jag borde suttit i bilen för sju minuter sen. Så jag börjar då panikslaget springa runt och försöka hitta alla mina saker som ej får glömmas hemma. runt runt runt utan något bra resultat. grejerna ligger oftast i jackfickan, på fönsterbrädan eller i väskan. och det kommer jag på när jag yrat ett par minuter. Sedan säger jag hejdåååå, springer jag ut och startar bilen, ibland hinner jag åka en bit. Sedan inser jag tre dagar i veckan av sju att jag glömt någon väldigt viktig sak hemma. Så jag gör en actionfilmsracervändning med bilen och kör rally tillbaka springer in och springer ut och åker iväg. en dag på fjorton dagar gör jag detta två gånger samma morgon.

.

.

Har insett en sak. Jag är inte ensam! Tänkte på det här om dagen. Undra om min familj också gör så? Så jag började tänka på det. I förrförrgår så var det dags för syrran att springa runt runt runt, springa ut till bussen. efter några minuter - in igen, spring spring, hittade något, sen ut igen. skönt tänkte jag, är inte ensam. sen tänkte jag. meen, hon är tretton år då kommer man ihåg allt annat än det man borde komma ihåg. så hon hade en ursäkt för detta beteende.

.

.

MEN dagen efter det upprepas detta av ingen annan än Åsa. Och idag så upprepades av min pappa.

HA!!