att vara
Idag gick jag bakom en karl. Han sjöng högt och ståtligt och hade lurar i öronen med hög musik. jag blev lite rädd av det här beteendet. Vi kom fram till en sånn här rundgrej som man tar sig ut genom som brukar snurra i slowmotion. Min första tanke var att jag borde vänta tills han åkt genom eftersom jag var lite skrajj. Men sen tänkte jag " varför ska jag vara rädd för en snubbe som gillar att sjunga högt? " Jag gick in i slowmotionrundgrejjen med honom och han börjar vråla " vafaaaaaaaaaaaaaaaaan gåååååååååååååår det sååå jäääävla långsamt fööörrrrr!!!! vafaaaan! helveeeteeeeeee" sen kom vi ut. Jag i chock. Han vidare som inget hänt och fortsätte sjunga högt. pafft*
.
.
äckligt kanske.
Kommentarer
Trackback
