Moa

kom på idag att man kommer aldrig någonsin vara tillräcklig för vissa människor. Hur mycket man än försöker och förändrar sig för någons skull så räcker det inte med hästlängder. man vill ha det man inte kan få. så fungerar det. oftast. från och med nu ska jag försöka lägga allt försökandes bakom mig och se dom människor som verkligen finns, som något av det värdefullaste i världen. 

dagens blogginlägg bjuds på djupa ord och tankar haha. 

tråk!

lägger upp en bild.. 

 

Inatt när jag skulle sova flög mina tankar tillbaka till Melb. då jag hade sådana skavsår att jag inte ens fick på mig flippfloppen. vilken innebar att jag fick gå barfota på asfalten när vi skulle till beachen.. rättare sagt hoppade runt och skrek och letade efter skuggor att gå på eftersom det brände så förbannat under sulorna. då ställde sig sarah helt plötsligt framför mig,böjde på knäna och sa "upp". Jag hoppade upp på hennes rygg och hon sprang med mig på ryggen till skuggan. haha. vilken pärla! säkert 100 meter och fick bära mig på ryggen. Det är ju inte så kul för er att höra. men det är ett jätte mysigt minne för mig. 


woho ännu tråkigare. 

xoxo